Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Storm i skärgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
12 UNGDOMSDRÖMMAR
och i deras mening fullkomligt lofliga arbetet att bärga
livad de förmådde från det förolyckade fartyget och be-
hålla detta byte som god pris. Den i våra dagar så illa
beryktade strandrätten var då ännu ansedd såsom ett
lagligt näringsfång bland alla kustbor, och om man på
finska kusten icke just formligen bad, såsom esterne,
»vår Herre välsigna stranden», så är det mer än troligt
att den hederlige Nils Andersson och bans medhjälpare
visade minst lika mycket nit att plundra de skepps-
brutnes egendom, som de förut varit nitiske att bärga
deras lif.
Tofövärdinnan, som bar det vackra namnet Agneta
– man brukar fina namn där i skärgården – skulle
icke hafva varit kvinna och nyländska, om hon icke
begagnat tillfället att anställa en mönstring med de tre
af hennes gäster, som ännu höllo sig vakne. En af
dem, en lång, mager, redan äldre man, klädd i lång brun
rock och bruna underkläder, satt tigande framför elden,
såsom kunde han aldrig blifva nog torr eller nog varm,
medan hans kloka och skarpa grå ögon beständigt
spejade kring med oroliga blickar. Den andre af passa-
gerarne var en vanskaplig, snedvuxen pojke om sexton
eller aderton år med svart hår, plirande ögon, buktig
näsa och i värdinnans föreställning påtagligen en tattare,
så mycket mer som hans långa fingrar och en nästan
fågelartad, trippande rörlighet läto befara vissa miss-
tänkliga anlag för begärelse till husets lösegendom. Men
då denne tattarpojke synbarligen endast var tjenare åt
den tredje i sällskapet och för ögonblicket sysselsatt att
rengöra dennes besporrade ridstöflar, beslöt mor Agneta
att förnämligast hafva ögonen på besagde tredje person,
hvilken syntes henne vara den förnämligaste och därtill
hade meriten att kunna göra sig begriplig på svenska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
