- Project Runeberg -  Noveller. Band 4 /
398

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastorsvalet i Aulango ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om efter en bättre syssla, sedan han friat till
härads-skrifvaretjensten och fått korgen af senaten.

Nedhukad i en vrå satt en svartluggig gestalt och
ömsom grinade, ömsom snyftade. Han hade haft sin
hand med i det första pastorsvalet; han hade sedan
blifvit med halft våld dragen till skriftskolan och för
första gången fått en föreställning om religion. Han
kunde väl ej admitteras till nattvarden; men han var
ställd på förhoppning. Det var zigenaren Josua.

Stjernkors predikade. Han hade en skön och rik
text, och han utlade den med ljungande kraft. Han
talade om den helige andes gång genom tidehvarfven och
huru frälsarens profetior ännu hvar dag fullkomnas.
Han talade om människoandens långa världsarbete, om
dess mörker och vanmakt i sig själf, om dess famlande
efter det naturliga ljuset, om dess höghet och herrlighet,
när Guds ande lyser därin och återställer dess förlorade
gudsbeläte. Han talade äfven om andens verk i denna
församling — huru många tusende ännu för kort tid
tillbaka lågo fångne i tjockt andeligt mörker och tjenade
afgudarne, men huru nu många bland dem blifvit af
Guds ande uppväckte från döden till lifvet och huru
alla dessa borde med hela sitt lefverne prisa Herren
och bedja för sina bröder. Han bekände sig själf hafva
intet annat än synd och vanmakt att frambära inför
den Herre, som kallat honom till hans herdaämbete,
men detta hade ock för honom varit en välsignelse och
en lärdom. Sist talade han de sedvanliga orden till
nattvardsbarnen. Men när hans blick föll på en bland
de hvitklädda unga flickorna uti koret — hvitklädda,
såsom till deras lifs högsta glädjefest, icke i sorgens
svarta dräkt, såsom en nyare sedvana så vanvördeligt
påbjuder — då svek honom ordet för första gången.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov4/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free