Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minne efter sig... Om jag skulle dö, Stenman, har jag
ihågkommit dig i mitt testamente.
— Hvad tjenar det till? Patron lefver tretti år
längre än jag.
— Tanken på John lämnar mig ingen ro. Nå ja
... Borgerskapet satte sig på tvären i går; gamle Rufus
gjorde sig kvick. Det är mig likgiltigt; jag börjar ledsna
vid trasslet. Gråberg har inköpt den nya
nederlags-platsen vid hamnen. Edvardson strör ut pengar som
torra sviskon. Det är hans påfund, Stenman.
— Jag har ju sagt patron, att det finnes ingen hel
bit i den karlen. Firman vet hvad han går för. Minerva
gjorde i tiden goda frakter, men hvad blef där Öfver?
Bodmeri blef det; process blef det. Firman tackade icke
Edvardson, tror jag. Och med en sådan karl inlåter
patron sig i nya affärer!
— I affärer, Stenman, skall man se upp, men man
skall ock kunna glömma. Gråberg kan icke glömma;
därför är och blir han en småkrämare ... Jag går nu
till min bror Sten. Han är bjuden till fadder.
— Kommissarien? frågade Stenman, mäkta förvånad,
och glömde att föra sin pris till näsan.
— Förundrar det dig? Han är ju min äldste bror.
— Ursäkta — svarade Stenman förlägen — jag
trodde att han var tokig.
— Besynnerlig är han, men icke tokig. Margret
håller honom i bur. Det är min skyldighet att se till
huru han har det på gamla dagar.
Kommerserådet fattade hatt, käpp, pälsrock och
var snart försvunnen. Den gamle bokhållaren såg efter
honom, begynte formera en ny gåspenna och mumlade
vid sig själf:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
