Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gårdsvakt, om han ock skulle kosta en riksdaler om
dagen. Gevär finns i huset; var icke bang, skjut ned
den som vågar röra en sticka. Jag kommer tillbaka på
nyåret och ställer om huset. Under tiden skall
kommissarien må hos oss som en prins i en bagarebod. Vi
elda vindskammaren; icke räknar jag på några famnar
ved, en piga till uppassning och ordentlig husmanskost.
Jag har hemväfda, rutiga mattor, där blir nog trifsamt
och varmt, och jag skall låta flytta dit salig Otto Kristofers
gamla brädspel och tofflor och nattrock. Se så, raska
på sig, madam, jag skall ersätta hennes besvär.
Under detta myndiga tal hade hushållerskans
färglösa kinder småningom lifvats af vredens purpur.
— Står det icke rätt till? frågade hon oförskräckt.
Nej, hur skulle här stå rätt till, när främmande
människor styra och ställa om andras egendom? Är någon
tokig här, icke är det min husbonde. Kom till en
gammal karl på sena kvällen med skott och oväsen... gör
honom sjuk med illfundiga konster... låt honom slåss
med tjufvar... blanda bort honom med ett
guds-försmädeligt tal om att man icke får göra goda gärningar,
och säg sedan: det står icke rätt till! Jag skall säga
frun hvad som icke står rätt till: det är släktkärleken,
som gärna vill ärfva. Men jag skall säga frun något
därtill, och det är, att arfvet blir som kärleken, magert
nog. Nå ja, de där grannlåterna därinne äro ju alltid
något; sälj dem på auktion; det är nu den syndiga
världens fåfänga, som icke velat riktigt gå ur ens tankar,
när man förr varit rik. Resten af egendomen, skall jag
säga frun, ligger nu mest där i spiseln. Jag vet att
kommissarien i tjugu år gifvit dubbelt så mycket ut,
som han tagit in på det eländiga ockret; det var hans
lust att göra godt och blifva försmädad. Jag hade kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
