- Project Runeberg -  Noveller. Band 4 /
84

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den gamle for slutligen med handen öfver pannan,
likasom för att reda sina förvirrade tankar, och fortsatte
sin berättelse på följande sätt:

— När min far dog} hade jag redan länge varit
borta på utrikes resor och på ett berömdt kontor i
Marseille inhämtat handelsvetenskapen. Jag kände då
ännu icke rätta orsaken till min fars svårmod, hvilken
jag erfor flera år senare. Min fars underliga lynne
till-skref jag ett affärsgrubbel, som icke är ovanligt äfven
hos dem som därtill ha föga anledning, och jag kan ej
säga att hans död mycket bedröfvade mig, ty han hade
varit en sträng och, i mitt tycke, alldeles för sparsam
far. Jag hade ärft en rik faster och uttagit detta arf,
så snart jag blef myndig, under förebärande att jag ville
ingå kompaniskap med det franska handelshuset, men i
själfva verket för att resa till Paris och där inom kort tid
förslösa hela det betydliga arfvet på vad och fruntimmer.

Detta var år 1793, midtunder den ryktbara
skräckperioden, när Frankrikes ädlaste blod flöt i strömmar
under guillotinen; samma tid när den vansinnigaste
guds-försmädelse ansågs såsom bevis på god uppfostran och
fördomsfria tänkesätt. Tro icke att man roade sig
mindre för att man hvar dag befann sig några steg från
schavotten! Tvärtom, ju mindre man kunde hoppas att
lefva i morgon, desto mer ville man njuta den flyende
dagen. Jag hade icke från hemmet medfört något slags
tro, ej ens penningens tillbedjan, och jag föll därför ett
lätt byte för tidens villfarelser. Milt hjärta förhärdades
vid den dagliga anblicken af blod och olyckor; ja, barn,
äfven jag blef en af dem, hvilka till lefnadsregel
uppställa den förfärliga läran: »låtom oss äta, dricka och
vara lustiga, ty i morgon skola vi dö». Men under det
att jag utan hejd och besinning praktiserade denna lära,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov4/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free