Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jönköpings träsnidarekonst — en tafla, föreställande
»giftasträdet», behängdt med fästmän i stället för mogna
äpplen — redan i decennier väckt alla förälskade resandes
beundran.
Vid det flammande skenet af grof furuved utvecklade
sig nu tre nattfjärilar ur pälsarnas puppor. En fullfjädrad
student, tjugu år gammal, mörkhårig, rödkindad,
gladlynt, beväpnad med alla manlighetens företräden: cigarrer,
pistoler, piske och en omsorgsfullt vårdad brodd af
mustascher, stampade snön af sina stöflar vid tröskeln.
Ett kolossalt bylte af koftor och schalar upprullade sig
hurtigt till en matrona om femtio år, hvilken med vänstra
handen lyftade själf sin kappsäck ur förstugan, medan
högra handen gaf den drumlige skjutskarlen en knuff i
ryggen. Ett betydligt mindre bylte afvecklade sig till en
ung behaglig person, hvilken studenten ej utan nyfikenhet
företog sig att granska i det fladdrande skenet. Han
väntade sig återfinna den femtonåriga snärta, hvilken för
tre år sedan ömsom behagat, ömsom förargat honom.
Han återfann en lång, väl starkt byggd, men smärt och
vacker flicka om aderton år, som betraktade honom med
lugna, stadiga, kloka blickar. Icke illa för en
marknads-mamsell! tänkte han vid sig själf. Men hvarför skulle
han, en gentleman, besvära sig med onödigt krus? Han
fattade kusinens hand och behagade med kännaremin
utlåta sig, att Lisu vuxit och blifvit vackrare sedan sist,
men han kunde icke begripa hvem hon bråddes uppå,
när den moderliga naturen skapat henne så mager.
— Har ingen fara, svarade modern. Vid Lisus år
vägde jag knappt så mycket som hon nu väger, men
förstånd och godt hull komma med åren.
Lars Roderik ryste. Denna smärta varelse skulle,
också hon, en dag väga aderton lispund! Också hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
