Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smeden undersökte Hiienkallio med mycken
uppmärksamhet, fann koppargrufvan och dess invånare,
höll penntorkaren mot ljuset och upptäckte örnen. Med
en liten nick löstog han mösset, lade det åter i
koppargrufvan och stack penntorkaren i västfickan på sin
vänstra sida.
— Förlåt — sade han — att jag ingriper i
historiens rätt. Vi måste bekria den franska örnen och jaga
parvenyerna tillbaka till deras gömställen. Detta berg
är folksuveräniteten. Det har nu framfödt en liten råtta,
som gnagat hål däruti; men när det härnäst sprutar eld,
skall ömen åter stiga mot solen och den glödheta lavan
uppfylla mull vadsgångarna.
— När man skrifver så flitigt som herr Damm —
anmärkte mamma med en allusion på de hemliga
anteckningarna — kan en obetydlig penntorkare förekomma
mer än en plump.
Medan vi alla voro sysselsatta med smeden och hans
julklapp, hade ingen observerat att tant tagit ett äpple
från korgen, sönderbrutit det — ty det var ituskuret,
men åter ihopsatt — och funnit någonting däruti. Malla
Södergren var den första, som ropade:
— Gudbevare, jag tror friherrinnan svimmat 1
Vi skyndade till soffan. Tant Mirabeau hade fallit i
vanmakt och låg med tillslutna ögon lutad mot soffhörnet.
Orsaken var tydlig. I sitt äpple hade hon funnit en stor
valnöt, i valnöten ett mycket litet etui och i etuiet —
en half ring!
Här var ej tid att förvånas. Vi lyckades slutligen
med en stark essens återkalla henne till medvetande.
— Jag anade det, sade hon långsamt och ännu
förvirrad, med en outsäglig blick på smeden. — O, min
vän, hvarför sade ni mig icke detta förut?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
