Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Vågbrytaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Få vi höra sång i afton på Kaisaniemi? utropade
den unga flickan. — Alla studenter kunna ej ännu vara
bortresta. Ack, om vi finge höra: »Glädjens blomster»
... Nej, förlåt... den visan gör alltid mamma så sorgsen
. .. Men vi gå ju inte till Kaisaniemi?
— Nej — sade fadern leende — vi gå till
Sparbanken.
Och vid dessa ord vek han af på en smal och
stenig sidoväg till vänster, följd af oss öfriga. Från
detta ögonblick förblef jag en stum, men intresserad
åskådare af följande uppträden, hvilkas betydelse den
lärde naturforskaren sedermera anförtrott mig, utan att
dock själf vara medveten om alla de fina trådar, som
utspinna sig i ett människohjärta. Den lycklige, han
var ännu vid fyrtiofyra år ett barn i allt annat än denna
underbara och storartade vetenskap, i hvilken han var
en jätte!
— Sparbanken? upprepade den unga flickan med
någon förvåning.
— Man har där en mycket vacker utsikt, genmälde
frun i den svarta mantiljen.
— Det måste mamma veta, som är född
Helsingfors-bo, anmärkte den dansande ekorren, ej ulan en förtretad
sidoblick på ekarna och lönnarna i botaniska trädgården.
— Men — tilläde hon — Sparbanken, det är ett högst
besynnerligt namn för en vacker utsikt.
— Annat än utsikter finns där icke numera,
anmärkte hennes far( när vi kommit in på den fula, kala,
med kål och potäter planterade udden, som kunde vara
en lustgård och blifvit ett kråknäste.
— Nå, hvad skola vi nu roa oss med ? frågade den
öfverdådiga flickan, i det hon sprang ut till stranden af
udden och begynte kasta småstenar i vattnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
