Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4. Skridskofärden.
Också ålderdomen äger sitt solsken, ehuru det skiner
öfver grafvar,» säger Jean Paul; och detsamma
kan man säga om den nordiska hösten. Förvissningens
färgprakt, denna »smålöjets mask öfver döden», lyser i
September och Oktober öfver de åt förgängelsen vigda
löfskogarna, och ännu i November tjusas ögat af soliga
utsikter öfver de döda vågor, som stelnat i blank is,
och öfver den första, lätta, friska nyfallna snön, som lifvar
och föryngrar den ödsliga hösttaflan. Den som engång,
efter långa veckor af regn och stormar, stått med
klarnade blickar vid en sådan novemberutsikt, spänt den
hvassa stålskon under sin unga fot och med vindens
hastighet ilat ut öfver en frusen fjärd i morgonens frostiga
lugn — han vet, att naturens stora ande aldrig dör,
aldrig förvissnar, utan söker blott nya former, den ena
skönare än den andra, för sin eviga ungdom.
En sådan lugn, solklar och frostig novembermorgon
sken öfver Linnais gård och den därinvid liggande stora
sjön, när gårdens invånare och gäster begåfvo sig ut på
den öfverenskomna skridskofärden. Isen kunde anses
fullkomligt pålitlig, ty den hade lagt sig under vindstilla
och tre dagars fortfarande köld; ej heller hade man att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
