Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Emma Irene Åström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du sträng, där lifvets suckar återljuda,
du barm, där hvarje känsla rotas stark,
skall blott ditt hjärta fagra blommor bjuda,
och skall din tanke vara ödemark?
Hvad är en blomstergård förutan dager?
Grön är din myrten. Hvarför ej din lager?
Nej, knota icke! Bär din lefnads lotter,
var öm mot allt hvad kärt i hemmet bor,
men minns, att tanken är din äldsta dotter
och sanningen din gamla fostermor!
Ett litet sömnlöst barn är mänskoanden;
uppamma honom allt från lindebanden!
Och binda dig ej hemmets främsta pligter,
så vårda troget detta kungabarn;
så väg ditt lefnadsmål med tyngre vikter
än broderiets lätta sefirgarn;
gif Gud ditt hjärta, tjena glad din like,
och väx för sanningen, väx för Guds rike!
Du tysta, tåliga arbetarinna,
ödmjuka, trogna, anspråkslösa vän,
vi hälsa dig som lagerns första kvinna,
vi hälsa dig som kvinna utan den,
så rik på vetande, som frukt skall bära,
men fattig, fattig på all skrytsam ära!
Hur många dina systrar funno vägen
till samma mål, men funno porten stängd
och funno fördomen som dörrvakt trägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
