Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. L. Runeberg inför sitt rykte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 SANGER 1878
Sin lyra bar han högt. En man
tillhör sitt folk, det visste han,
och detta folk i store män
förherrligar sig själf igen:
allt därför bar han bördan af
sitt rykte ända till sin graf;
men som en börda, ej som rätt,
ej som en lycka bar han det.
Man trodde, där till sist han låg
som en mot klippan bruten våg,
att ekot af beundrans röst
var dock i lidandet en tröst.
Ja väl - en tröst att ej bli glömd,
att höras, fast till tystnad dömd,
när lotten honom blef beskärd
att skåda själf sin eftervärld.
Vi andre - vi, som plocka opp
hvar liten ryktets rosenknopp,
vi, som så gärna fiska hop
ett magert notvarp bifallsrop
och matas mätte af ett ord
från smickrets honungssöta bord,
vi ha af honom något lärt
hvad ryktets skådemynt är värdt.
Det lilla blott med välbehag
sig solar i sitt eget jag;
det stora, ja, det största vet,
att ofvan det står evighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
