Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstnärsgillets prolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTNARSGILLETS PROLOG 65
Axel Gabriel Ingelius, t 2 Mars 1868. Nystad.
Öch natten var kall i enslig skog;
den hvinande snöstorm ljöd.
Hvem är den man, som i drifvan dog
konstnärns naturliga död?
En biltog ande från ljusets strand.
Han famlat efter sitt fosterland,
där allt är klarhet.
Men här är mörker. Brist, mörka band!
III.
År du än ej mätt af tårar,
barn, som där vid klippan står?
Vet du mer om vissna vårar?
Minns du mer från sorgens år?
Kring den vida, vida världen
breder du din ljusa famn,
och du samlar ädla namn
för den enkla minnesgärden.
Hör, då susar västerns vind:
där är tår på Sveriges kind.
Från den glesa diktarkransen
falla blad, som än stått kvar.
Nyss föll det som rikast var:
det var sista efterglansen,
sista aftonstrimman klar
af den tredje Gustafs dar. -
Blek af harm, sin tunga biter
smädelsen, som icke mer
5. - Topelius, Sdnger. Iii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
