Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
30 ~ANGER 1867
2. Natten.
Nu somnar solen i västervågor,
nu kolnar dagen i kvällens lågor,
och mot den åldriga nattens murar
slår återsvallet af lifvets frågor.
Hvad är i skapelsens ebb och flöde
en blomsterlycka, ett mänskoöde,
ett löf, som faller, ett folk, som stupar?
Hvem räknar bubblor? Hvem minns de döde?
Och tusen år uti kamp för lifvet,
hvad äro de, om, i stormen drifvet,
tillvarons flarn af en våg fördränkes
och intet, intet är öfverblifvet?
En makt allena med evigt ankar
har lodat djupen i haf, som vankar;
dess vägar äro ej mänskovägar,
dess tankar äro ej mänskotankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
