Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nikolai Alexandrovitsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 SANGER 1865
– Vi känna Sorgen. Var ej hon den amma,
som närde vid sin barm värt finska folk,
som bröt dess hårda bröd, som sjöng dess sång,
som lärde detta folk att älska, lida,
försaka, hoppas, tro! - Öch därför nu,
ehuru främlingar pä maktens höjder,
förstå vi jordens mäktige, som lida;
ja, då förstå vi dem törhända bäst;
ty också vi ha lidit
Det berättas
i våra sagor om en ädel mor.
Hon satt en kväll vid dödens dunkla flod
och sörjde, sörjde bittert; ty förblödd
vid hennes sköte låg en älskad son.
Förgäfves flöto hennes strida tårar:
för detta sår fanns ingen jordisk läkdom
här stod all konst, all visdom utan råd.
Då sände hon ett bi, ett litet bi,
till stjärnorna, att hämta evig läkdom.
Öch biet flög på trons, på bönens vingar
högt ofvan världarna till Skaparns famn
och vände åter med så himmelsk honung
ifrån Guds allmakts knän, att alla tårar
förvandlades i fröjd och ynglingen
stod upp förklarad, mera blomstrande
än någonsin, i glansen af den ungdom,
den änglaskönhet, som ej vissnar mer.
Så, dyra, höga Moder för vårt folk,
så har ditt Vinland tydt den gamla sagan
om dem som gråta vid en älskad graf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
