Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Voltaires hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 SÅNGER 1855
Är 1865.
Voltaires hjärta.
I femti är satt snillets kung
på tankens herskarstol
och bräckte mången fördom tung
och tände mången sol.
Men detta ljus var kallt som is,
och denna blixt var hån,
och denna kvickhet, högt i pris,
var grin af en demon.
Han var den udd af tidens svärd,
som slog det gamla kull;
men tom han lämnade den värld
han fann af villor full.
Han ryckte (md Alismäktig ned
från stjärnornas palats
och satte sen, att gyckla med,
en sköka på hans plats.
Fri var han – fri från hvarje band,
som mänskor heligt är:
(iud, oskuld, dygd och fosterland,
den prisade Voltaire.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
