Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Striden om ljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 SANGER 1860
Luftens fågel sjöng ej mer,
hjorden kom ej hem till kvällen,
vinden vilse gick på fjällen,
blomman slog sitt öga ner,
och den bleka frosten stal
skördarna i Väinös dal.
Sorgsne att i mörkret famla,
gingo unga, gingo gamla
hän till Ilmarinens smedja,
att om sol och måne bedja.
Och han smed med konstrik hand
utaf silfver solens rand,
smed en måne, klar och huld,
af det skimmerröda guld;
bragte med osäglig möda
solen uti furan opp,
månen uti björkens topp ...
Guldet ville icke glöda,
silfret lyste kallt och matt.
Uti kopparbergets natt
lågo sol och måne döda.
Vise Väinämöinen sporde
gudaspråk ur alens spån
och förnam det onda hån;
drog så hän till mörka norden,
fordrade med manlig håg
ljuset, som i kedjor låg.
Men med trotsande förakt
sade nordens bistre söner:
Ljuset är i berget bragt,
löses ej af dina böner!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
