Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finlands öde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 SÅNGER 1859
Nu, trött vid mänskors kif och fjäs,
han mindes att på Ekenäs
ock himlens stjärnor lyste;
Vardt alltså i sin lefnads kväll
en stjärnekung i torftigt tjäll,
en herde i det minsta gäll,
som Sveriges rike hyste.
Här satt han ofta stum, allen,
med kikarn stödd på mossig sten
vid aftonrodnans flamma.
Hans hår var hvitt, hans hjässa krökt,
men tänka stort och blicka högt,
det var den idrott han försökt
- o yngling, sök densamma!
I aftonglansen blank och rik
låg för hans öga Pojo vik
med fjärran hvita segel.
All Finlands skönhet log emot
hans lugna blick, inför hans fot,
och solen doppade sitt klot
i Finska vikens spegel.
Men ej hans tankar dröjde där.
Från sol och våg och strand och skär
han lyftade sitt öga
till kvällens tysta stjärnesken,
som blinkade, först en och en,
så tusen och mångtusen ren,
ur dunklet af det höga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
