Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Fridsböner i aftonens lugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
O du den spegelklara kvällens frid,
som hyllar öfver himmelsblåa fjärdar,
där stjärnan skådar, älskelig och blid,
i djupet ned från obekanta världar,
o sänd en stråle till den mörka dal,
där stormen rasar och där oron kvider,
att stilla somna de förgråtna kval,
att glömda sjunka sorger utan tal
och ro må hvarje hjärta få, som lider.
O du naturens tysta aftonbön,
du stilla andakt öfver skog och stränder,
där vågen sjunger psalmer öfver sjön
och hvarje blomma ber med knäppta händer;
o dö ej som en suck i stormens brus,
o slockna ej med solens sista strimma,
o dröj ännu i skogens sakta sus,
o kom till oss ännu i stjärnors ljus,
att evigt i vår svunna glädje glimma.
Du heliga, du milda kärlek! Du,
som allt försonar och som allt bevarar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
