Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höstens vanmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 SANGER 1852
Och det år all vår sorg och nöd,
att Du oss öfverger,
du himmelska, du klara glöd,
att du, o Ljus, vår skatt, vårt stöd,
i natt och död går ner.
Ty utan dig livad är vårt val?
Ett löf af stormen strödt,
ett folk, som bor i dödens dal
och mellan is och nöd och kval
sin bästa kraft förblödt.
När så mot eget bröst en förmäten smärta
med dessa ord den dödande pilen hvässte,
då såg jag upp med blödande sorgset hjärta,
om alla stjärnor slocknat på himlens fästc.
Sen såg jag ned till jorden, om i dess sköte
det sädeskorn, som gömdes för andra vårar
ånnu uLi sin kärna en framtid slöte...
Jag såg om det förgåtts uti höstens tårar.
Och alla stjärnor skeno som förr så klara
och logo himmelskt ljuft, och i aftonsuset
där kommo ord, som sade: i nattens fara
odödligt, oförstörbart är ljuset, ljuset!
Öch sådeskornet, gömdt uti jordens hjärta,
låg kvar och grodde stilla i natt och tårar
och sade bur cn framtid ur död och smärta
skall spira omotståndligt i nya vårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
