Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlekens parabol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kärlekens parabol.
Han satt vid vackra stranden, i höga poppeins skugga,
på bänken invid häcken, han satt vid hennes sida,
den mörke Julianus. Hon satt invid hans sida i klara
aftonsolen, och underbart de glänste, den vackra Ainas
ögon. Men boken, den hon läsit, förgäten låg i gräset.
Då sägs att Julianus har länge sett i Ainas stjärn-
klara ögon in. Och när i dem han funnit sitt eget
väsen åter förskönadt och förklaradt, då har han lett
lik solen, som ser i källan ned. Sen har han sakta
lindat den vackra Ainas lockar omkring sin hals och
frågat: hvad månne kärlek är?
Då har den skälmska Aina ej sagt ett ord, men
pekat uppå den nära häcken, som blomstrade i vällukt;
uppå den yngsta rosen en gyllne fjäril satt. Men sen
har fjäriln flugit, och Aina har sig ångrat, och lutat lätt
sitt hufvud mot älskad barm och frågat med stumma
ögats längtan: hvad månne kärlek är?
Och då har Julianus sitt öga vändt från flickan
till smala strömmens fåra, där uppå skilda stränder två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
