Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjömannen vid rodret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 SÅNGER 1812
hur min skuta vände kosan,
att precis på Lotta peka.
Ja, hur ofta mina tankar
sökte sig till sjöss frän hamnen,
där de lAgo tyst för ankar
i den klippomhvärfda famnen!
Men de arma väderdrifna
skreko: ror i lä! på stunden,
och med alla segel rifna
sökte gamla ankargrunden.
När jag ändtligt mig bemannat,
for till sjöss, gaf f-n åt resten,
se då blef det plötsligt annat,
och helt spak var nu sydvästen.
När vid skeppets reling sedan
hon ett tyst farväl sågs nicka
- ankaret var lättadt redan -
ja, då var hon täck, min flicka
som en brigg med smärta toppar,
smäckra rår och buktig sida,
från hvars segel regnet droppar,
när däröfver molnen skrida.
Salta äro hafvets floder,
söta voro Lottas kyssar;
nu jag famnar blott mitt roder,
och Gud vet hvart skeppet krvssar.
ru 2 Juli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
