Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
nya tidens sirater och orneringar och af en
soliditet, som icke tycktes behöfva gifva vika för
tidens tand. Yårt bohag hvilade, så att säga, på
ett slags granitgrund. Dessutom hade vi från
början anordnat vårt hus enligt den åsikten, att
hvarje del däraf var gjord för att bo i och hvarje
möbel för att begagnas. Den förståndigaste af
alla kvinnor, min hustru, delade fullkomligt min
mening, att ingenting i vårt hus var för godt
åt oss; att vi ej borde hafva någon stängd
paradvåning, som blott skulle begagnas af
främmande två eller tre gånger om året, under det
att vi själfva bebodde ett par smårum; att vi
icke skulle hafva ett förmak, hvarifrån vi vore
uteslutna; intet silfver insatt i banken, för att
blott tagas ut därifrån vid stora bjudningar,
under det att vi hvardagsvis skulle äta med
tennskedar. "Beräkna fullt upp hvad som behöfs", hade
jag sagt till min hustru; "låt allting vara
tillräckligt och godt och gif våra vänner alldeles
det samma som vi själfva hafva, ingenting mer
och ingenting mindre;" och min hustru smålog
gillande.
Smålog! Hon gjorde mer än så. Min
hustru är som en konvex spegel; hvarje tanke, som
jag framställer enkelt och simpelt, återkastar hon
i tusen brytningar och låter mina outvecklade
begrepp på nytt träda fram för mina ögon så
utredda och fullkomnade, att jag knappt kan
känna igen dem. Mitt hjärta blir varmt, då jag
tänker på den trefnad hon åstadkommit i vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
