Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jaså, jag somnade om! sade jag. Tack för att
du väckte mig — fröken måtte inte ha gjort det
ordentligt. Men nu är jag vaken, sade mitt undermedvetna
jag och såg trohjärtat på den störande brodern.
— Jag är inte säker att du är vaken. Sätt
åtminstone båda fotterna på mattan, så att jag blir
övertygad!
Automatiskt slängde mitt undermedvetna jag ned
båda benen på golvet, hycklade en kraftig gäspning
med tillhörande armsträckningar och sade: — Jaha,
godmorgon på dig! Jag är färdig om 5 minuter.
— Ja, kila på bara!
Gud, vad min själ längtade att få sova — icke
nirvanasömnen, där själen befriad från materien och
karman lever vidare i sin intellektualitet — utan i den
där absoluta obefintlighetens tillstånd.
Min plågoande vände sig i dörren och sade: — Vi
träffas vid kaffet om 5 minuter.
Han nickade vänligt och försvann.
Ögonblickligen stack jag benen under täcket, drog
det över huvudet, vände mig mot väggen och somnade
djupare än någon före mig somnat. Det var som om
jag med ett blixtsnabbt giljotinhugg avlägsnats ur
tillvaron. Åter rullade miljarder eoner förbi min
obefintliga tillvaro, världar föddes och dogo, och på små usla,
icke ens självlysande klot älskade, hatade och sovo
som jag ändlösa serier av generationer.
Men jag måtte icke ha nått min längtans mål, ty
det jag trodde ha varit obefintligheten blev Kaos
och Kaos födde Erebos och Nyx och av dem avlades
Aither och Hemera. Och i drömmen hörde jag en
röst som sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
