- Project Runeberg -  Min 12:te bok /
109

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapten Söderbom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och inte bara i fråga om sådant. Kan någon av
herrarna gå med ett par skor som är tre nummer
mindre än foten? Jag kan det inte. Men människan
här kan det. Och skulle någon av oss ha mage till att
gå med såna hattar som fruntimmer använder?
Ingalunda, sade Pilatus! Skulle herrarna ha mod att gå
med en hattskrålla med en hel hönsgård på och ett
trädgårdsland och en hel lumphandel med trasor?
Nehej — alltså är de modigare än vi karlar. Jo,
de är fina när de kommer med hela krigsattiraljen,
löständer och löshår och lösbröst och emaljögon! Men
hattarna är värst! Var inte människan här åt
Östhammar häromdan och skaffade sig en hattskrålla som
kan skrämma tjurar och stämma blod — vänta litet,
så skall jag visa’n — och ändå är hon femtifem år
gammal och — — —

I detta ögonblick rycktes köksdörren upp och en
äldre kvinna visade sig på tröskeln. Hon såg bestämd
ut och hade en stor skäggvårta på hakan. Kapten
Söderbom blev röd i det väderbitna ansiktet.

— Nu kan det vara nog, Söderbom! Jag har hört
alltihop. Jag har inte alls varit ute och lapat
maskroskaffe utan stått i köket hela tiden och tvättat dina
lortiga kalsonger. Tänk om jag skulle visa främmandet
hur vattnet sir ut! Och att herrarna kan ge sig tid
att höra på allt vad det där kräket häver ur sig! Nu
ska jag duka till middan. Dörren har lås på utsidan
också. Adjö! Nehej, du stannar inne, Söderbom!

Kapten Söderbom stannade inne.

Tankfulla lämnade vi gården. Den uppstoppade
hajen med matrosen i den fruktansvärda käften var
inte bara ett minne — den var en symbol.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:57:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfte/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free