Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke var någon annan än Kurt Rosegger själv, närmade sig
klippan med en vit duk fästad på sitt svärd och anhöll att få tala
med befälhavaren. Då nu Gösta reste sig upp bakom den sten,
där han legat nedhukad, höll Rosegger ett längre tal, vari han
påstod sig vara utsänd av konung Sigismund med uppdrag att
återskaffa några apostlabilder av silver, vilka blivit bortstulna
från en kyrka i Polen. Dessa bilder hade nyligen funnits i den
båt, som ännu låg kvar i vassen, och förmodligen hade de blivit
förda därifrån till klippan. Ville den, till vilken han nu vände
sitt tal och som såg ut till att vara en allt för god riddersman
för att försvara tjuvgods, utlämna bilderna, så skulle all strid
nedläggas och talaren med sitt folk i frid draga sina färde. Men
i motsatt fall skulle han med makt taga dem, och bildernas
nuvarande innehavare finge skylla sig själva, om de därvid komme
att utan undantag springa över klingan.
Härpå svarade Gösta att apostlabilderna vore en ärlig mans
välfångna krigsbyte och genom arv nu en annan persons
egendom. Däremot hade de föregående natt blivit stulna av
personer, därav åtminstone en befann sig bland de anfallande. Det
var således emot tjuvarne, som Gösta, den rättmätige ägarens
representant, försvarade tjuvgodset.
Då Rosegger förnam, att intet stod att vinna medelst
underhandling, beslöt han att tillgripa en utväg, som han hittills
tvekat att använda, enär han fruktat att den skulle kunna väcka
uppmärksamhet på det närbelägna Stegeborg. Han intalade
sig likväl nu, att, även om man från fästningen såge en rök
uppstiga över skogen, så skulle sådant vara allt för vanligt för att
ådraga sig någon synnerlig uppmärksamhet.
Vi hava förut omtalat, att den remna i berget, vari Gösta
Svan och hans män tagit sin position, var uppfylld av stenblock
och buskar. Men tyvärr fanns där även något annat, nämligen
massor av torrt ris efter vindfällen och förtorkade träd och
buskar. Och fastän i början av oktober hade höstregnen ännu ej
begynnt utan riset var soltorrt. Roseggers nya plan bestod i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
