Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Gamle skämtare, hur vä! jag känner igen dig sedan
skoltiden, utropade han muntert och klappade tiggaren på
skuldran.
Därpå skildes de båda skolkamraterna.
Då Lambert kommit utom hörhåll, mumlade han för sig själv:
— Förunderligt, i sanning förunderligt, att en så slug karl
inte blivit något annat än tiggare.
VIII.
Vid källan.
Några dagar efter i föregående kapitel omtalade möte, finna
vi tiggaren Malkus vandrande i en. av de hålvägar, som leda
upp på berget Ramundershäll. Dagen var varm, tiggaren hade
strövat vida omkring på berget och han kände sig trött, varm
och törstig. Under tiden talade han for sig själv, en vana som
han motiverade med det lärorika i att stundom samtala med
en klok man. Låtom oss lyssna till hans monolog:
— Du är en ganska inkonsekvent man, min käre Malkus.
Om en bonde bett dig om några timmars handräckning med
inbergandet av sin gröda, så skulle du svarat nej, ty det
strider emot dina principer att arbeta. Men däremot åtager du
dig det vida tyngre arbetet ätt genomleta Ramundersberget,
för vem? — Jo, för en man, som du har alla skäl att förmoda vara
en verklig ärkeskojare. Men han har lovat dig en rosenobel! —
bah! — Vem vet om han någonsin ägt eller någonsin kommer
att äga en dylik. Och vad skulle du för övrigt med en
rosenobel? — Du vågade inte växla den, ty då skulle man fängsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
