Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förkärlek sina tankar kretsa kring den härliga flicka, han så
oförväntat mött denna morgon och vars riddare han nu skulle
bliva, unnade honom ödet ännu ett möte, föga mindre
överraskande än det förra. Plötsligt stod han nämligen ansikte mot
ansikte med en ung, mörkhyad skönhet, vilken med en korg
äpplen på armen mötte honom i en lummig allé. Var hade han
sett detta korpsvarta hår, dessa djupa ögon, mörka som natten
och denna smidiga, härliga växt, omsluten av en enkel, lantlig
dräkt, men dock av sådant snitt, att man stannade i tvivelsmål
om, huruvida den unga skönheten, trots sitt sydländska
utseende, hörde till familjen, eller om hon vore blott en tjänarinna?
Flickans utrop vid det å båda sidor överraskande mötet hjälpte
honom dock att reda upp sina minnen.
— Den unge riddaren från Uppsala — ni här! utropade hon
med en röst, vars välljud icke förlorade på en lätt brytning, och
på samma gång blev hon blossande röd.
— Gisela! Bedrar mig mina ögon, eller är det verkligen du,
utropade Gösta med den yttersta förvåning.
— Ja, det är jag, Gisela, svarade hon, i det hon fattade hans
hand, men icke längre den olyckliga danserskan Gisela,
Mattheos slavinna, utan, tack vare er, jungfru Ingeborgs lyckliga
kammarpiga och — väninna.
— Tack vare mig?
— Ja, just tack vare er, ty därigenom att ni så väl använde
det meddelande, som jag givit er, blev mordanslaget emot
hertigen förekommet, och så vände sig tacksamheten emot mig,
enär inte ni ville emottaga den.
Gisela berättade nu, att efter katastrofen på hertigens
aftongille hade hon av en äldre riddare, herr Hans Torstensson, blivit
förd till fröken Ingeborg, som läkte hennes sår, och då hon
ingenting högre önskade än att komma bort från
konstmakaretruppen, tog henne med till Lunden, och där hade hon alltsedan
vistats, lyckligare och nöjdare med sin lott än hon någonsin
förut trott att hon i denna syndiga värld skulle kunna bli. Alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
