Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna tid fanns något skydd emot katolikernas stamplingar. Men
även dit. förfölj des han ay deras ränker och året därpå, det var
1579, rymde han med en av jesuiternas utskickade, vilken förde
honom till Tyskland, där han, efter vad j ag sedan erfor, intogs å
jesuitskolan i Braunsberg. Sedan dess har han varit död för mig,
och jag känner intet om hans vidare öden. Men min hustru tog
sig denna rymning så när, att det kostade hennes liv. Hon dog
följande år.
Gubben tystnade och lutade sitt huvud i handen. Gösta såg,
att tårar pärlade i hans ögon och gjorde ingen fråga på en lång
stund, ty han bar vördnad för den gamles sorg, men omsider
sade han i deltagande ton:
— Kanske skall du en dag återse din son och allt bliva gott
igen. Den som leder människornas hjärtan såsom vattubäckar
skall kanske återföra honom i dina armar innan din
levnadsdagar liden till slut.
— Ja, svarade gubben, jag har stundom tänkt på något dylikt,
men jag är ej viss om, att ett återseende skulle lända till vare sig
hans eller min lycka. Ack, unge herre, jesuiterna ha icke blott
givit honom en ny religion utan även förgiftat hans hjärta. Jag
såg det redan innan han flydde sitt land och sina föräldrar.
Innan han kände dem, var han en renhjärtad, sanningskär och sina
föräldrar lydig och hängiven yngling utan svek och falskhet, men
redan vid den tiden jag sände honom till Strängnäs var han i
detta hänseende sorgligt förändrad. De hade gjort honom till en
hycklare och ljugare-och lärt honom att förakta icke blott sina
föräldrars tro utan ock deras personer. Den barnsliga
kärleken var förtorkad och hans själ i stället full av hat och högmod,
så ung han än var — bara 17 år. Vad skall han då ej ha blivit i
den hatets och intrigernas skola, vari han sedan under dessa
långa år uppfostrats. Och hur skulle jag kunna tro den i jesuitiska
lögner utlärde mannen på hans ord, när redan den 17-årige
ynglingen hunnit så långt i lögn och förställning, som han hade vid
tiden för sin rymning?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
