Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tälja. Men han hade funnit honom helt annorlunda än han på
grand av detta prat väntat. Man hade skildrat honom som en
arg människohatare, den där i ensamheten ruvade över sina
skatter, en folkskygg girigbuk, som hatade och flydde allt
umgänge med sina medmänniskor. I stället hade han funnit en i
högsta grad sympatisk personlighet, som kanske i likhet med
sin gamle trotjänare bar på en hemlig sorg, men som i allt gjorde
intryck av en ädel, klok och för sina medmänniskor ömmande
man. Och nu mindes han ock, att han hört sin fader tala om
Erik Bagge såsom en ädling utan fruktan och tadel.
— De, som förtala Erik Bagge, känna honom icke, mumlade
Gösta för sig själv, i det han vände sig mot väggen och
insomnade.
XI.
Den förlorade sonens återkomst.
Dagen efter den, då Gösta Svan så oförmodat blev gäst på
Mem, inträffade där en annan händelse, som var lika oväntad
och vilken också i framtiden fick,ganska oväntade följder.
Vi begiva oss till en av flygelbyggnaderna, där gamle Velam
hade sin anspråkslösa bostad, bestående av ett stort och
rymligt kök, som begagnades såsom vardagsrum, och en innanför
belägen kammare. Det var på eftermiddagen just vid den tid,
då den tidiga novemberskymningen började göra det skumt i
stugan. På spiseln i gamle Velams kök brann dock en duktig
brasa, som bättre än de små runda, blyinfattade glasrutorna i
fönstren bidrog att upplysa rummets vinklar och vrår. Dess
röda sken gav en varm färgton åt den unga flicka, som med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
