Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Far och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyss förolämpat honom. Då de kommit in i den lilla
kammaren, där de skulle tillbringa natten, sporde Gösta:
— Vem var mannen, för vars ord hertigens anhängare så
villigt böjde sig?
— Det var Anders Lennartsson av Forstenasläkten,
hertig Carls fältöverste och förtrogne vän. Jag vånne han lika
så visst vore konungens, ty det är en av de bästa klingor i
landet och tillika en redlig och ärlig man, som icke ens hans
motståndare kunna lägga något oridderligt till last.
Då junker Gösta Svan följande morgon trädde ut på
gården, gnuggande nattsömnen ur ögonen, glödde skogen i öster
i morgonrodnadens brand över vita snöfält och himlen lovade
en vacker, om än ganska kall vinterdag. Han var dock icke,
såsom han nästan förmodat, den förste på benen i
gästgivaregården. Framför trappan stodo trenne hästar, hållna av en
ridknekt, vars kyller var broderat i gult och svart. Hästarna
voro ståtligt munderade, men vad som i synnerhet väckte hans
förundran var, att den ene av dem bar fruntimmerssadel.
Där funnos således förnäma fruntimmer i gästgivaregården.
Något dylikt hade han dock icke sett förra aftonen, ty icke
kunde någon av konstmakarnes kvinnor rida en sådan häst.
Hans nyfikenhet blev dock snart tillfredställd, ty ut på
trappan trädde i detsamma tre personer, av vilka den ena var en
ung, högväxt, förtjusande vacker flicka, vars leende ansikte
av ros och lilja tittade fram under en näpen resmössas
pälsverk, som dock endast ofullständigt lyckades hålla tillbaka
ett svall av guldgula lockar.
Junker Gösta stod som förstenad inför denna lika
förtjusande som oväntade uppenbarelse.
De två andra voro män, den ene en äldre riddare av
vördnadsbjudande utseende, vilken icke aftonen förut varit
synlig i gäststugan, och den andre den man, om vilken fadern
upplyst, att det var Anders Lennartsson, hertig Carls fältöverste.
Ett nögonbiick mötte flickans blick junker Göstas, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
