Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
till fabriker och på exporterade varor gingo till ofantliga
summor. Snart hade ock rentorna i banken blifvit nedsatta.
Alla dessa lån utgåfvos i sedlar. Sedlarne, då de ej kunde
infrias, sjönko under sitt namnvärde, så att mellan dem och
kopparplåtarne beräknades ett agio, fastän i lag belagdt
med böter. Det klingande myntet fördes följaktligen ur
landet, trots de hårdaste straffbestämmelser för både egarne
och skepparne. År 1745, då banken måste upphöra att
in-vexla sina sedlar, förlorade dessa en fjerdedel af sitt
namnvärde mot det klingande myntet och följaktligen äfven i
kurs till utlandet. Emedan banken, sedan den ej längre
infriade sina sedlar, utan svårighet kunde utgifva huru många
som heldst, utsträcktes lånen ytterligare såväl till enskilda
för att understödja industrien och exporthandeln som till
staten för att sätta den i stånd att gifva premier, öka löner
och slutligen äfven föra krig. Med det gångbara myntets
fall fordrades äfven allt större summor deraf för att
tillfredsställa alla dessa behof. De dyraste försök att, såsom det
hette, styra kursen uträttade på längden intet. Mot slutet
af hattarnes välde gick bankosedeln i allmänhet ined halfva
värdets förlust ä). Med lånen skulle ej länge kunna
fortfaras — och äfven om ett annat understöd måste industrien
förr eller sednare gä miste.
De premier, med hvilka staten uppmuntrade fabrikerna,
förtjena att serskild! nämnas; de uttrycka tydligast
systemets hufvudtankc att belöna ett arbete desto högre, ju
mindre det lönar sig sjelft. Antingen voro
tillverkningsprenii-erna en ren gåfva af det skattdragande folket till
fabrikanten eller förbrukaren eller ock var den del af det på
produkten nedlagda arbetet, som ej annorlunda än med premium
kunde ersättas, alldeles bortkastad. Af exportpremierna blef
5) Modée; II. 1225, 1480 ff.; 111. 1749, 1871, 2002. 2148. 2175, 2231,2233;
VI. 3983. På plåtars utförsel, som 1743 förbjöds, hade dock förut varit
satt ett premium. II. 1479. C. I). Skogman, Anteckningar om Rikets
Ständers Bank. Sthlm 1845. I. 34 - 49, 55. Enligt Tessin och Tessiniana
(sid. 409) skall kursen (al pari 36 mark) verkligen (sannolikt 1762, såsom
Skogman uppgifver) hafva sprungit upp till i08, fast han i tidningarne
utsattes till 92 à 93 mark.’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
