Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem behålla. Sedan frihetstidens början hade redan
mycket gått förloradt för densamma. Den hade då varit den
egentliga drifkraften i författningen; nu syntes högsta
magteu hvälfva till de andra stånden, hvarefter massan
skulle få större magt än i någon annan republik. Hvad
som minskade adelns förmåner, rubbade constitutionen.
Förlorade ståndet, hvad det ännu besutte, vore det alldeles
förkrossadt. Att betaga börden all befordringskraft, utan
att ens undantaga de högsta embeten, det vore att sätta
för mycken skugga vid thronens glans. Man måste ock
se på andra folks omdöme; deras prejuge i detta afseende
kunde näppeligen häfvas genom den hos oss yppade
inländska borgerliga ambition. Genom böndernas
uteslutande rätt till skatteköp och till skatteränta hade adelns
rätt blifvit upphäfd. Genom reservation för den paragraf
af adelns privilegier, som bekräftade nämnda rätt, vunnes
blott ett tillstånd för denna paragraf att i bokstafven
behålla sin plats bland andra paragrafer; i utöfningen hade
hade den förlorat all sin kraft. Bekräftelse af ståndens
nuvarande eller kommande privilegier funnes i projektet,
men adelns vore ej uttryckligen nämnda, fast så väl
blifvit sörjdt för bönder och städer. Att man ur konungens
förbindelse att alltid instämma med samliga rikets ständer
utlemnat ordet samtliga, visade, jemfördt med den
föreslagna instruetionen för expeditions-deputationen, att man
tänkte alldeles undvara adelns röst till och med i
privi-legii- och gröndlags- frågor, der alla ståndens bifall af
riksdagsordningen kräfdes för ändrings vidtagande. Det vore
tid’ att vakna ur dvalan och ej lyssna till hala ord om att
intet farligt åsyftades. Hade adeln förut genom
eftergifter uppmuntrat stora anspråk, borde den nu beslutsamt
stanna. Ändringar i hittills gällande försäkran — som
var en af rikets grundlagar — finge ej mot 1766 års
förordning införas denna riksdag, och icke mot adelns röst.
Med 17S1 års försäkran — blott lämpad efter sedan
inträffade händelser — skulle konungen-krönas”. "Vi skola
då", utbrast Sparrschöld, "stå såsom klippan orörlig mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
