Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aurelias olycklige unge man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själ henne uppe, och hon beslöt sig för att härda ut
med sin väns onaturliga böjelse ännu en liten tid.
Återigen nalkades bröllopsdagen, och ännu en
gång kastade missräkningen sin skugga på den:
Ca-ruthers sjuknade i erisypelas och förlorade alldeles
bruket af sitt ena öga. Brudens vänner och
släg-tingar, som tyckte, att hon redan sagt af sig mera,
än man rimligtvis kunde vänta af henne, kommo nu
fram med den fordran, att förlofningen skulle slås
upp; men efter att ha vacklat en liten tid, sade Aurelia,
med ett ädelmod, som hedrade henne, att hon lugnt
öfverlagt om saken, och att hon icke kunde inse, att
Breckinridge var i något hänseende tadelvärd.
Sålunda uppsköt hon tiden ännu eii gång, och
han bröt af sig sitt andra ben.
Det var en sorglig dag för den stackars flickan,
då’ hon såg kirurgerna vördnadsfullt bortbära den säck.
hvars användning hon lärt känna genom föregående
erfarenhet, och hennes hjerta sade henne den bittra
sanningen, att ännu litet mera hade gått sin väg af
hennes älskare. Hon kände, att fältet for hennes
till-gifvenhet för hvarje dag smälte allt mer och mer ihop,
men äniju en gång besegrade hon sina slägtingar och
förnyade sin förbindelse.
Kort före den tid, som var utsatt för äktenskapet,
inträffade en ny olycka. I fjor skalperades endast en
person af indianerna vid Owens River. Denne man var
Williamson Breckinridge Caruthers från New Jersey.
Han var just på väg hem, uppfyld af lycka i hjertat,
då han förlorade sitt hår för evärdliga tider, och
i den bittra stund, som han då upplefde, förbannade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
