Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vände Tom honom åt sidan med en knappnål och
tvang honom att ändra kurs.
Toms bästa vän satt bredvid honom, lidande på
samma sätt som Tom gjort, och blef nu inom ett
ögonblick djupt och tacksamt intresserad i denna
förströelse. Denna bästa vän var Joe Harper. De två
gossarna voro svurna vänner hela veckan och
bataljledande fiender på lördagarna. Joe tog en
knappnål ur uppslaget på sin jacka och började hjälpa
till med fångens exercerande. Sporten blef för
hvarje ögonblick allt intressantare. Snart sade
Tom ifrån, att de voro i vägen för hvarandra och att
ingendera åtnjöt de fulla fördelarna af fästingen;
alltså tog Tom Joes griffeltafla på skrifbordet och
drog ett streck på midten däraf från öfre kanten
till den nedre.
»Nu», sade han, »så länge den ä’ på din sida om
strecket, kan du motionera den och jag ska’ lämna’n
i fred; men om du låter den komma undan och
in på min sida, så får du inte röra den, så länge jag
kan hindra den att gå tillbaks öfver gränsen.»
»Det ä’ bra, gå på bara — sätt’en i gång!»
Nu gick fästingen från Tom och passerade
ekvatorn. Joe höll på och jäktade och motade den
en stund, och sedan kom den undan och gick
tillbaka öfver gränsen. Detta ombyte af
operationsfält inträffade ofta. Medan den ena gossen
ansatte fästingen med allt annat uppslukande intresse,
såg den andre på lika intresseradt, med de två
hufvudena böjda tillsammans öfver griffeltaflan och
de två själarna döda för allt annat. Slutligen
tycktes lyckan slå sig ned och dröja på Joes sida.
Fästingen försökte på ett och två och alla sätt att komma
undan, men gång på gång, just då han så att säga
hade segern i händerna och det kliade i Toms fingrar
att få börja, jagade Joes knappnål den behändigt
tillbaka och behöll besittningen. Till sist kunde
Tom icke hålla ut längre. Frestelsen var för stark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
