Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var honom för stark. Han ställde ifrån sig hinken
och tog emot den hvita kulan. Men ögonblicket
därpå flydde han med sin hink och med något, som
kom susande efter honom, Tom strök sitt plank
med ifver och tant Polly drog sig tillbaka från
valplatsen med en toffel i handen och triumf i blicken.
Men Toms energi varade icke länge. Han
började tänka på de lifvade saker han planerat för denna
dag, och hans bekymmer mångdubblades. Snart,
tänkte han, skulle gossarna, som hade ledigt, komma
gående för att bege sig ut på alla slags trefliga
expeditioner, och de skulle komma att drifva ett
rysligt skoj med honom för att han måste arbeta —
blotta tanken därpå brände som eld i hans själ.
Han tog fram sina timliga ägodelar och betraktade
dem — små leksaker, marmorkulor och annat skräp,
måhända nog för att tillhandla sig ett arbetsbyte,
men icke tillräckligt för att köpa sig ens en
halftimme af full frihet. Så stoppade han sina
inskränkta tillgångar åter i fickan och uppgaf tanken
på att försöka köpa gossarna.
I detta mörka och hopplösa ögonblick fick han
plötsligt en ingifvelse. Ingenting mindre än en stor,
härlig ingifvelse. Han tog åter upp borsten och
fortsatte helt lugnt sitt arbete. Strax därpå dök
Ben Rogers upp vid horisonten, just den pojke,
hvars gyckel han fruktat mest af allas. Ben kom
dansande, skuttande och hoppande — ett
tillräckligt bevis att han kände sig lätt om hjärtat och att
hans förhoppningar voro högstämda. Han
mumsade på ett äpple och utstötte emellanåt ett
långdraget, melodiskt tjut, åtföljt af ett djupt »ding,
dång dång! ding dång dång!» ty han härmade en
ångbåt. Då han kom närmare, saktade han farten,
intog midten af vägen, lutade sig långt öfver åt
styrbord och drejade bi med en lång och grann och
omständlig lof, ty han föreställde »Stora Missouri» och
betraktade sig som nio fot djupgående. Han var
samtidigt fartyg, kapten och ringklocka till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
