Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tunn hinna af brons, utskär runda skifvor af 21/2 till 5
centimeters tvärlinie och lägger dem på hvarandra så, att alltid
en tenn- och en bronsyta beröra hvarandra. Hela stapeln
inne-slutes, väl tillpressad, mellan två metallplattor, förenade
medelst en glascylinder eller ett par silkessnodder. Papperet
intager alltså här i den torra stapeln det fuktiga mellanlagrets
ställe. Ger man stapeln en liggande ställning, föres från båda
ändarna en med en knapp slutande metalledning uppåt; eljest
kan man äfven uppställa två med knappar upptill försedda
staplar, hvilka nedtill stå i ledande förbindelse med livarandra.
Anbringas nu mellan de båda staplarna en lätt pendel, skall
han af den oss bekanta orsaken oupphörligt stötas fram och
tillbaka. Det ser ut, som vi här hade ett perpetuum
mobil e framför oss. Det är dock
ej så. Efter några år upphör
rörelsen helt ocb hållet, emedan
metallerna ihåste oxidera.
Apparaten bör för öfrigt, för att
skyddas för luftens fuktighet, täckas
med en glaskupa. I förbindelse
med pendeln brukade man förr
ofta sätta någon mekanisk leksak,
till exempel en lindanserska. Yår
bild (afb. 213) visar en sådan
samman ställning.
214. Bunsens stapel. Att med nagon af dessa appa-
rater erhålla en varaktig, en
konstant ström är dock omöjligt i följd af de vätgasblåsor, som snart
afsätta sig på metallens yta. I de konstanta batterierna
söker man undvika denna olägenhet derigenom, att man
anordnar den kemiska sönderdelningen så, att ingen skadlig gas
utvecklas, utan alla sönderdelningsalstren stanna i lösningen
ocli vätskan så mycket som möjligt bibehåller samma
sammansättning. Detta mal kan dock aldrig fullständigt, endast i viss
mån uppnås derigenom, att den negativa metallen sättes i en
annan lösning än den positiva, livarvid vätskorna åtskiljas
genom en porös skiljevägg, så att de alltid stå i beröring med
hvarandra och ledningen sålunda ingenstädes är afbruten. Till
positiv metall användes nästan alltid zink, hvilken ned sättes
i utspädd svafvelsyra, till negativ metall deremot i Daniells
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
