- Project Runeberg -  De stora uppfinningarna /
125

(1883) [MARC] Author: Louis Thomas Translator: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I)E ÄLDSTA FICKUREN.

125

satta. Deras inrättning grundar sig derpå, att ett på vanligt
sätt drifvet normalur medelst ledningstrådar står i förbindelse
med en mer eller mindre aflägsen urtafla med visare. Der
normaluret befinner sig, står äfven batteriet, som åstadkommer
den elektriska strömmen. Bakom urtaflan gömmer sig således
ej ett vanligt urverk, utan en så kallad elektromagnet, hvilken
vid hvarje ström, som skickas genom ledningen, drager ett
jern-ankare till sig och derigenom lemnar en kugge af ett steghjul
fri, och visaren framrycker då en minut eller en sekund, allt
efter steghjulets kuggindelning. Öfverflyttningen från minuter
till timmar sker på vanligt sätt genom utvexling.

Vår afbildning visar ett ur med sekundpendel och den
inrättningen, att pendelskifvan på ömse sidor berör ett
metallstift och derigenom för
ett ögonblick sluter
kedjan, alltså sätter
ledningen i gång.

Fickuren äro en tysk
uppfinning. Det vår en
niirnbergare vid namn P
e-ter Hele, som omkring
1510 företog sig att
sammantränga det då bekanta
urverket i en kapsel och
låta det drifvas af en
fjäder. Hans ur hade en
äggrund form och fingo

deraf namnet
niirnbergägg. Med undantag af fjädern, hvilken då medelst en tarmsträng
i stället för en kedja sammanhängde med hjulverket, voro de
afbildningar i smått af de då varande loduren och hade den oss
redan bekanta spindelgången. TJppfinnaren tog dock ett steg till.
Han lät nämligen sitt steghjul anslå mot ett par upprätt stående
svinborst och gaf sålunda ett nytt element, elasticiteten, om
också på ett mycket ofullkomligt sätt, insteg i sitt verk. Mäster

Peter höll sina ur, hvilka han på begäran äfven försåg med

slagverk, i mycket högt pris, fann derför också snart med-

täflare och efterföljare, först i Niirnberg sjelft, och sålunda
utvecklade sig den nya industrigrenen till allt högre utbildning
och betydelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tluppfinn7/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free