Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ej försmådde att göra sig förtrogna med de närmare
enskildheterna deraf. Under dessa tider, då arbetsfördelningen
ännu ej var känd, voro b ok tryckar ne tillika förläggare och
bokhandlare. Den prydlighet, som utmärker några af den tidens
typografiska företag, är verkligt förvånande och ännu föremål
för beundran af kännare och samlare, hvilka betala de första
boktryckarnes verk med oerhörda summor. De älskade att
begagna lysande och dyrbara material och i allmänhet utveckla
ett prål i utstyrsel, som skarpt afsticker mot den ädla
enkelheten i våra äagars tryck. De tryckte i alla färger, till och
med i guld och silfver, och i Frankrike tryckte man hela böcker
på siden. I allmänhet uppnådde under deras händer typografien
sin högsta då möjliga ståndpunkt. Men hur skulle ej dessa gamla
ärevördiga tryckherrar förvånas, om de efter fyra hundra års
förlopp kunde göra ett besök på jorden och infördes i en af
våra stora maskintrycksalar och der såge, hur en enda stor
maskin dagligen trycker 10 000 ark och ännu mer, då de på
sin allra högsta höjd hunno trycka 300 ark om dagen.
De första böckerna trycktes på pergament, men man
började mycket snart trycka äfven på papper. Det först
använda formatet var folio (ett halft arks storlek). Någon titel
ha de äldsta trycken ej. Innehållet angafs vanligen på de
första raderna, liksom boktryckarens och tryckortens namn
jemte tryckåret i en efterskrift i slutet. Först omkring 1476
uppkom bruket af särskilda titelblad, hvilka inom kort blefvo
rikt och till slut ända till öfverlastning utsmyckade. Äfven
betecknandet af sidornas nummerföljd — pagineringen — kom
först sedermera i bruk. Manuzio i Yenezia utbytte det
hittills brukliga folioformatet mot qvarten. Bruket att efter
tryckningen måla begynnelsebokstäfverna i en afdelning bibehöll sig
blott en liten tid; snart ersatte man dem med sirliga träsnitt,
som trycktes i olika färger. Schöffer, hvars tryckeri i Mainz
under honom sjelf och hans söner i nära hundra år bibehöll
sitt höga anseende, var i detta hänseende en nästan
oöfverträf-fad mästare. Efter hand skar man äfven mindre och nättare
bokstäfver, och särskildt har Albrecht Durer i detta hänseende
gjort sig förtjent om boktryckarkonsten derigenom, att han
för bokstäfvernas form uppstälde vissa bestämda lagar och
öfver hufvud förbättrade dem. Så väl i detta hänseende som
till sin storlek ha de sedan konstens första tider undergått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
