Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivan Iljitj död - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hål utan ännu mer därpå, att han icke kunde krypa
igenom det. Hans egen tanke, att hans liv varit
gott, hindrade honom att krypa genom. Detta
rättfärdigande av hans eget liv hakade fast honom och
släppte honom icke framåt utan plågade honom
mest av allt.
Plötsligt var det en makt, som stötte honom i
bröstet och i sidan och hämmade andhämtningen för
honom ändå kraftigare. Han störtade ner i hålet,
och där, allra längst ner, var det något, som lyste
till. Det hände honom någonting i samma stil som
i en järnvägsvagn, när man tror, att man reser
framåt, men far baklänges och plötsligt får reda på den
verkliga riktningen.
”Ja. det har alltsammans icke varit sådant, som
det borde”, sade han till sig själv. ”Men det gör
ingenting. Det går, det går att göra det ”sådant”.
Vad är ”sådant?” frågade han sig själv och tystnade
plötsligt.
Detta var vid slutet av den tredje dagen, ett par
timmar före hans död. Just då smög sig
gymnasisten stilla in till fadern och kom fram till hans
säng. Den döende skrek fortfarande förtvivlat och
svängde med armarna. Hans ena hand råkade träffa
gymnasistens huvud. Gymnasisten tog fatt i den,
tryckte den till sina läppar och brast i gråt.
Just samtidigt härmed föll Ivan Iljitj ner i hålet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
