Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Tjugutredje kapitlet - Tjugufjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När hon åter såg dessa lugna handrörelser och åter hörde denna
genomträngande, barnsligt höga, ironiska röst, då försvann hennes
medlidande och efterträddes av motvilja mot honom. Nu kände
hon icke längre någon fruktan för honom, men hon ville till varje
pris framkalla ett klargörande av hennes belägenhet.
”Jag kan icke vara er hustru, om jag . . började hon. Han
brast i ett bistert, kallt skratt.
”Det levnadssätt, som ni valt åt er, måtte ha återverkat på hela
ert sätt att tänka. Jag högaktar så mycket det, som ni förr var,
och jag föraktar så mycket det, som ni nu är, att den tydning, ni
ger mina ord, ligger mig alldeles fjärran.”
Anna suckade och sänkte huvudet.
”För övrigt”, fortsatte han, som blev allt häftigare, ”förstår jag
icke detta: Om ni har ett sådant utvecklat sinne för oavhängighet
och rent av omtalat för er man, att ni är honom otrogen, och däri
icke alls finner något opssande, hur kan ni då finna något
opassande i uppfyllandet av de plikter, som hustrun har gentemot
mannen?”
”Alexei Alexondrovitsj, vad fordrar ni av mig?”
”Jag fordrar, att den där mannen aldrig visar sig här, jag fordrar,
att ni uppför er så, att varken världen eller tjänarna kunna säga
något illa om er, jag fordrar, att ni icke mer återser honom. Jag
skulle tro, att detta icke är för mycket begärt. Och för det kommer
ni i åtnjutande av en ärbar kvinnas rättigheter, utan att uppfylla
hennes skyldigheter. Det är allt jag har att säga er. Nu måste jag
bege mig av. Jag kommer icke hem till middagen.”
T jugufjärde kapitlet.
Den natt, som Ljevin tillbragt i hövolmen, hade gjort ett djupt
och varaktigt intryck på honom. Hans hittillsvarande sätt att
sköta lantbruket hade blivit honom motbjudande, och han hade
förlorat allt intresse för det. Trots den goda skörden hade det dock
förekommit lika många misslyckanden och misshälligheter mellan
honom och bönderna som de föregående åren, eller åtminstone
förekom det honom så, och nu förstod han fullkomligt orsaken till
dessa misslyckanden och dessa misshälligheter. Det nöje, han funnit
i det personliga arbetet; det därav följande närmandet till
bönderna; den avund, som de och hela deras levnadssätt väckte hos
honom; önskan att övergå till detta levnadssätt, en önskan som
denna natt för honom varit icke blott ett fantasteri, utan antagit
formen av en bestämd plan, vars utförande han redan begrundade i
dess enskildheter; allt detta hade förändrat hans åsikter om den hos
honom införda driften till den grad, att han icke längre kunde
känna samma intresse för detta slags drift och icke kunde vara blind
för det ovänliga förhållande till arbetarna, som var anledningen till
allt detta. Alla de förbättringar, han vidtagit, hade väsentligen
bidragit till att bibringa honom denna insikt, och han insåg nu
tydligt och klart, att hans hittills varande sätt att sköta lantbruket icke
var något annat än en bitter, hårdnackad strid mellan honom och
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
