Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
två, men nej, det är för litet, tre dussin. Soppa med allehanda
grönsaker i..
”Printaniére”, inföll tartaren. Men Stepan Arkadjevitsj ville
uppenbarligen icke göra honom det nöjet att kalla rätterna vid
deras namn på franska.
”Med allehanda grönsaker i, förstår du? Sedan piggvar med
tjock sås, sedan... rostbiff, och dra försorg om, att den är bra.
Sedan kapun, inte sant? Ja, och naturligtvis kompott.”
Tartaren, som under tiden dragit sig till minnes, att det var en
egenhet hos Stepan Arkadjevitsj att aldrig beteckna rätterna vid
de på den franska matsedeln uppgivna namnen, hade icke längre
upprepat de franska namnen, men nu på slutet beredde han sig
nöjet att upprepa hela beställningen efter matsedeln: ”Soupe
prin-taniére, turbot sauce Beaumarchais, rostbif å 1’anglaise, pourlarde
å 1’estragon, macédoine de fruits ...” Omedelbart efteråt lade han,
som om hans rörelser reglerats av invändigt anbragta fjädrar, bort
den som en bok inbundna matsedeln och grep vinlistan, som han
räckte Stepan Arkadjevitsj.
”Vad skola vi dricka?”
”Jag dricker, vad du vill, blott inte för mycket. Champagne
om du vill”, svarade Ljevin.
”Vad för slag? Redan från början? Men det har du rätt i...
Dricker du gärna den med vitt sigill?”
”Cachet blanc?” inföll tartaren.
”Ja, ge oss det märket till ostronen. Sedan få vi se.”
”Efter befallning. Och vilket bordsvin befaller ni?”
”Ge oss nuits. Men nej, hellre en riktigt god chablis.”
”Efter befallning. Och osten, som ers höghet ju alltid annars
vill ha?”
”Ja, ja, parmesan. Eller föredrar du någon annan?”
”Nej, mig är allt egalt”, svarade Ljevin, utan att kunna återhålla
ett leende. Tartaren rusade ut med fladdrande rockskört och kom
efter fem minuter tillbaka med ett fat med öppnade ostron jämte
en butelj mellan fingrarna.
Stepan Arkadjevitsj skrynklade ihop den stärkta servetten, stack
en snibb av den under västen, lade armarna på bordet och grep
sig an med ostronen.
”Inte illa”, sade han, i det han med den lilla silvergaffeln
frigjorde ostronen ur de skimrande skalen och svalde det ena efter
det andra. ”Inte illa”, upprepade han och såg med sina fuktigt
skimrande, glänsande ögon än på Ljevin, än på tartaren.
Ljevin åt likaledes av ostronen, ehuru vetebröd och ost hade
tilltalat honom bättre. Men det beredde honom nöje att se på
sitt sällskap. Till och med tartaren, som dragit korken ur
buteljen och hällt upp det musserande vinet i de breda glasen med
smala fötter, såg med ett märkbart leende på Stepan Arkadjevitsj,
i det han åter sköt sin vita halsduk till rätta.
”Du är visst ej någon särskild vän av ostron?” sade Stepan
Arkadjevitsj och drack ur sitt glas. ”Eller har du kanske bekymmer?”
Han hade gärna sett Ljevin glad. Men denne var egentligen
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
