Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och känner detta umbärande som min allra största
plåga. Mitt eget cigarrettfodral glömde jag på
bordet i officersmessen vid min brådstörtade
reträtt till kaptenens hytt. Om kaptenen bara varit
rökare, så skulle mina sista timmar förflyta
jämförelsevis angenämt.
Under mitt sökande i kaptenens gömmor har
jag dock gjort ett litet fynd, som inger mig än
mera ro. Jag fann en ask med inskriften opium,
öppnade den och såg en mängd små, svarta piller,
säkert tillräckligt många för att gifva mig sömn,
ifall dödskampen och kväfningsattackerna bli för
svåra. Af hunger plågas jag icke ännu, men det
som är värre är att lampan hotar slockna, fast jag
sett efter att där ännu är olja för minst tio timmar.
Allt tecken på att syremängden närmar sig sitt slut.
Jag ser med så godt som kärlek på denna
min lysande vän, som anger huru lång tid jag
har kvar att lefva. När lågan krupit ned i glaset
och visar bara en svag, flämtande rand, då har
också min lifslåga nått sitt minimum och skall
släckas ut i nästa minut. Det dröjer icke alltför
många timmar nu mer, jag ser det och känner
det på flera tecken.
Mina fötter äro iskalla, och jag vill ej värma
upp dem genom en häftig promenad i hytten, ty då
bli mina andetag dubbelt djupa, syreförbrukningen
ökas också dubbelt, och syret vill jag spara för
lampan och för att slutföra mina anteckningar.
Kanske skola de fa också ett vetenskapligt
intresse. Jag har en vän som är läkare och vivi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
