Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SEXTONDE KAPITLET. Firman Revel & Komp. upplöses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hon har förlåtit er», sade doktor Dowton skrattande. »Hon
har sin hygglige man utom all fara, ehuru han inte är alldeles frisk än.»
»Det var roligt att höra. — O, fru Mackenzie», utbrast jag,
då hon kom in med en bricka, »jag vet inte, hvad jag skall säga er.»
»Allt är bra nu, Jack», sade hon. »Ert guld skaffade oss
obehag, men ert mod räddade oss. Hvad hade det blifvit af oss, om ni
inte hunnit hit i tid och hjälpt oss mot de där skurkarna?» Hon log
helt vänligt, när hon lämnade rummet.
»Förståndig kvinna det där», sade doktorn. — »Nå, hvarför
börjar ni inte?»
»Kallar ni det här frukost?» frågade jag och såg på skålen
framför mig.
»Det är allt, hvad ni kan få nu», sade doktorn. »Vi vilja inte
ha feber, eller hur?»
Jag drack ur soppan under tystnad och tittade sedan efter mera.
»Nej, inte mera på ett par timmar», sade han skrattande. »Om
ni nu är färdig, skola vi blåsa till parad. — Major!»
Woodward steg in och hälsade på mig.
»Allt klart?» frågade doktorn. Majoren nickade.
»Hvad skall detta betyda?» frågade jag. »Jag börjar bli riktigt
orolig.»
»Det får ni inte», sade doktorn, »ty då afskeda vi kompaniet,
— Nu», ropade han och slog upp dörren, »nummer ett — Daisy
Revel, regementets dotter!»
Jag hörde en undertryckt snyftning utanför, och strax därefter
visade sig Daisy i dörröppningen, stödjande sig mot en käpp och
betraktande mig med deltagande blickar.
»Vrickad fot», förklarade doktorn och snöt sig med misstänkt
häftighet. — »Kom in, min lilla pullal»
»O, Jack!» ropade Daisy och linkade fram till sängen. »O,
stackars Jack! Så blek du är.»
Hon brast i gråt och skulle ha kastat sig på sängen, om icke
doktorn hållit henne tillbaka.
»Nå, nå, inte så där», sade han. »Du har sönder honom. Han
är bara hopsatt med bandage. — Det är rätt», fortsatte han, när
Daisy började skratta, »vi få inte se några tårar hos en sådan
hjältinna som du. Stig nu åt sidan, min tös!»
Woodward lyfte upp Daisy i knäet, och doktorn ställde sig vid
dörren igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
