Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Guldfeber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
litet te, Daisy, så skola vi dricka din skål. Jag är riktigt törstig efter
allt det här arbetet.»
Vi gingo fram till trädstammen, som tjänat oss som matbord
och hvarest Uf, som först en stund förvånad betraktat våra i hans
tycke obegripliga gräfningar, gjort slut på allt ätbart, som fanns kvar,
och nu helt fridfullt låg och snarkade.
»Här äro riktiga kontraster», sade Ben. »Medan vi sysslat med
så viktiga saker där borta under trädet, har den där glupska varelsen
försett sig som ett okunnigt svin.»
»Att tänka sig, att dessa svarta trampat på guld under
århundraden», sade Mikael, »och aldrig anat dess förekomst!»
»Det vill jag precis inte säga», sade Ben; »de ha nog sett det
mer än en gång, men de ha inte vetat, hvad de skulle göra med det.»
»Hvad som öfverraskar mig ännu mera, är, att ingen af de hvita
nybyggarna någonsin träffat på den dyrbara metallen», sade jag.
»Jo, det ha de gjort mer än en gång», svarade Ben. »För så
länge sedan som 1788 var det en förbrytare, som sade, att han funnit
guld, men ingen trodde honom eller sökte kontrollera sanningen af
hans utsago. Någon tid längre fram straffades en förbrytare, som
arbetade på en af vägarna, för att han hade i sin ägo en bit rent
guld, som de dumma väktarna trodde att han fått genom att smälta
guldmynt, som han stulit. En resande fann en gång guld i kvarts,
men ingen tyckes ha ansett det värdt att på allvar anställa
undersökningar.»
»Förr än vi kommo», inföll Mikael.
»Ja», sade Ben, »förr än vi kommo; och jag tror, att vi skola
göra uppseende i världen, när vi tala om vårt fynd i dag.»
»För hvem föreslår ni att vi först skola tala om det?»
frågade jag.
»Herr Arundel», svarade Ben. »Han står på så god fot med
guvernören, och om man kan få något i form af en belöning, kunna
vi så gärna få det — för att inte tala om äran af upptäckten. Under
tiden skola vi försöka samla så mycket guld, vi kunna, innan
rusningen börjar. Och den blir nog väldig, när den en gång börjar.
Lita på det!»
»Då tänker ni inte sprida ut nyheten i vida kretsar än?»
»Nej, det skulle inte gå för sig. Guvernören bör först få veta
det. Men den, som kommer först till kvarnen, får först mala, och
därför skola vi arbeta med hacka och spade, medan guvernören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
