Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Guldfeber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han tog tag i den lilla eken och försökte rycka upp den ur
jorden; men marken var för hård, och trädet satt fast trots hans
ansträngningar.
»Fram med knifvarna!» ropade han. »Luckra upp jorden kring
rötterna!»
Vi började arbeta af alla krafter, och till och med Daisy fick
tag på en pinne och petade så godt hon kunde, tills jorden slutligen
lossnade rundt rötterna.
»Nu går det att få upp den!» utropade Ben.
Han tog ett stadigt tag om stammen och började dra. Plötsligt
släppte han taget.
»Gossar», sade han, »det här är bara en liten början.
Framdeles få vi god tid att söka för egen del, och låt oss därför nu komma
öfverens om att hvad vi hitta under det här trädet tillhör Daisy
Revel.»
»Naturligtvis! Naturligtvis!» ropade vi, och Ben tog ett nytt
tag och drog upp trädet.
»Se där!» utbrast han, då han skakade jorden från rötterna och
höll trädet en armslängd framför sig. »Titta på det där! Hvad var
jag sade? Hurra!»
Vi ställde oss omkring honom för att undersöka trädet. Dess
rötter voro fria från jord, och här och där bland dem sutto liksom
små potatisar, om man får begagna en så anspråkslös liknelse, sju eller
åtta klimpar af rent guld, växlande i storlek mellan en böna och en
ärta. Ytterligare ett par hade fallit ned och lågo på kanten af det
hål, där trädet stått.
»O, så vackert!» utropade Daisy, som ingalunda förstod
betydelsen af upptäckten. »Låt oss dra upp några fler träd, Ben.»
Ben log. »Vi få god hjälp med det inom få dagar», sade han.
»Det var inte så illa på ett drag. Låt oss nu rensa ur hålet, gossar!»
Vi började åter arbeta med våra knifvar och lyckades få fram
två eller tre små bitar. Men snart kände Mikael, som arbetade
litet till vänster om mig, hur hans knif stötte emot något hårdt.
»Det är en sten i vägen här», sade han och såg upp.
»Sten var det!» sade Ben. »Troligtvis guldkvarts. Försök att
få upp den.»
Mikael skrapade med sin knif och hade snart blottat en
glänsande gul spets.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
