Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 84—90. Alexandria, Medelhafvet, Italien: Neapel, Rom, Milano, hemfärden - 85. Ur Roms historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR PÅFVEDÖMETS HISTORIA.
757
och brudvigslar förrättades på grafvarna. Kyrkliga begrafningar
tillätos endast efter andliga, efter tiggare och efter barn, som voro
under två år o. s. v. Man kan lätt förstå, hvilken förfärlig verkan
ett sådant bann skulle utöfva på menniskor, som voro lärda att i
påfven se Kristi ståthållare, så att hans dom var Kristi dom.
Att Roms biskopar eller påfvar kunde få en sådan makt, berodde
på många omständigheter. Rom hade af gammalt varit verldens
hufvudstad. Petrus och Paulus hade der lidit martyrdöden, och deras
kroppar voro begrafna der. Derjemte sades, att Petrus var den förste
biskopen i Rom; och såsom han hade varit den förnämste bland
apostlarna, så skulle hans efterträdare vara den förnämste bland
biskoparna. Från Rom utgick också under lång tid en kraftig
missionsverksamhet, genom hvilken de vesterländska folken vunnos för
den kristna tron; och missionärerna underläto icke att hos de
ny-omvända inplanta den öfvertygelsen, att påfven var Kristi ståthållare
på jorden. 1 samma mån som dessa folk växte i makt, så höjde sig
ock påfvens anseende. Många af påfvarna voro äfven kraftfulla och
utmärkta personligheter.
Sedan det åttonde århundradet var påfven på samma gång en
andlig och en verldslig furste. Hans rike bestod af staden Rom samt
en del af mellersta Italien. Det kallades för kyrkostaten. Men år
1871 upphörde hans verldsliga makt. Frankrike, som dittills med
sina soldater hade skyddat den påfliga stolen, var genom kriget med
Tyskland krossadt och förödmjukadt, och då passade konung Victor
Emanuel på tillfället att intaga Rom och göra det till det förenade
konungariket Italiens hufvudstad. I januari 1871 genombröto hans
trupper Roms murar och trängde in i staden. Det må här såsom en
intressant omständighet antecknas, att i första ledet af dessa trupper
befann sig en valdensisk kolportör med en packe biblar. Innan den
italienska hären fullständigt kommit in i staden, hade han på ett
torg slagit upp ett bord, der han sålde sina biblar, något som på
många, många århundraden icke fått ske i den heliga staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
