Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 70—77. Sinaihalfön - 75. Resan genom Vadi es-Schek. Beduinerna på Sinai. Berget Serbal. Vi komma till oasen Firan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
670
SJUTTIOFÖRSTA KAPITLET.
derå. Till hus behöfver han endast några stänger samt några meter
mattor att lägga på dem. Se bilden på sid. 249. Stängerna tar han
hvar som helst, och mattorna väfver hans hustru. Att hafva flere
hustrur kan icke komma i fråga för andra än schekerna. Gemene
man har icke råd till sådan lyx.
Till religionen äro Sinaibeduinerna muhammedaner, men litet
eller intet veta de af Muhammed och hans lära. 1 allmänhet bry de
sig icke om någon religion alls. Vi sågo aldrig våra beduiner hafva
några andaktsöfningar för sig. Dock lära de fira ett slags religiösa
fester till ära för sina nationalhelgon Moses och den nyss nämde
scheken Salih.
De särskilda stammarna hafva hvar sitt område på halfön med
bestämda gränser, som obrottsligt respekteras.
Beduinernas klädsel är mycket enkel: en hvit skjorta, som
bindes till med ett bälte om lifvet, samt der utanpå en mantel af groft
tyg. Vår schek hade en liten pels af fårskinn, såsom hans porträtt
på sid. 633 visar. På hufvudet bära de en mössa med deromkring
virad turban. I regeln äro de barfota. Endast scheken och en af
de öfriga männen hade sandaler, men dem buro de mestadels under
armen. Vanligen äro de beväpnade med sabel och knif; stundom
äfven med ett långt gevär. Ett sådant hade vår schek, men det var
obrukbart, och någon ammunition dertill hade han icke. Deras mat
är ytterst enkel. Hvarje morgon bakade våra beduiner en kaka. Hon
var icke större, än att en dugtig arbetare hos oss skulle äta upp den
ensam. Men här räckte hon för fyra. De förtärde den med ett slags
sås, som de tillredde på det sätt, att de knådade dadlar i en skål
vatten. Af oss erhöllo de en liten smula kaffe, som de kokade och
drucko utan socker. På denna kost vandrade eller redo de hela
dagen, nio à tio timmar, ofta utan att sätta sig ned, och när vi slogo
läger för natten, redde de sin kvällsvard på samma sätt. Det var
förvånande litet, de behöfde.
Bakningen gick sålunda till: I sanden gräfdes en grop. Den
fylldes med ris och torr kamelspillning, som antändes.
Lägerplatserna äro i regeln desamma på alla färder, och efter hvarje karavan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
