Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 45—63. Judeen: Silo, Betel, Ramalla, Jerusalem, Betania, Jeriko, Hebron, Betlehem, Mizpa, Emmaus, Lydda, Jaffa - 56. Till Jordan. Jeriko. Elisas källa. Berget Karantal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
FEMTIOFÖRSTA KAPITLET.
och att, medan Egypten kunde berömma sig af palmernas mängd och
fruktbarhet, så kunde Jerikoslätten berömma sig af deras utmärkta
beskaffenhet. På samma sätt talar äfven Josefus. Han säger: »Elisas
källa löper genom en mark, som är 70 stadier lång och 20 stadier
bred och rik på sköna trädgårdar. Der växa också många slags
palmträd, af hvilka några bära så feta dadlar, att när de blifva
pressade, så gifva de ifrån sig honung, som är nästan lika god som
annan honung, hvaraf det ock finnes stort öfverflöd i detta landskap.
Der växa opobalsam, cypress och myrobalsam, så att man väl må
kalla det ett guddomligt landskap, då de allra kostligaste frukter,
som annorstädes äro mycket sällsynta, här växa i öfverflöd. Orsaken
till denna fruktbarhet är det utmärkta vattnet samt luftens värme.
Värmen gör, att allt kan växa och utveckla sig, och vattnet gifver
växt t. o. m. i den hetaste årstiden, då jorden eljes är torr och
förbränd. Der är alltid en sådan mild luft, att medan det snöar på
andra ställen å jorden, gå inbyggarna här i linnekläder.»
Så var det då. Och nu? Ja, nu är slätten till allra största
delen en ödemark, der nästan ingenting växer utom ogräs och törnbuskar.
År 1838 såg en engelsk resande ett palmträd der, men 1863 var äfven
det försvunnet. Och dock är jorden lika fruktbar nu som för 2,000 år
sedan, hvilket ock visar sig på de punkter, der man egnar henne någon,
om än så ringa, skötsel. De tarfliga vingårdar, som finnas omkring Erriha,
bära utmärkta drufvor. Men de ledningar, genom hvilka vatten förut från
källor och bäckar leddes ut öfver slätten, äro förfallna, menniskorna
äro lata och sorglösa och styrelsen likgiltig för folkets väl. Så ligger
allt i lägervall, och endast en handfull menniskor kan nu finna en
usel näring på den slätt, som förr var så rik. Öfver hufvud taget
talar allt i Palestina om en Guds dom, men isynnerhet de platser,
som på Kristi tid voro allra mest blomstrande.
Af staden Jeriko har den s. k. Jerikorosen fått sitt namn. Det
är en egendomlig ört. Den grenar ut sig vid sjelfva roten.
Grenarna, som först ligga utbredda, räta sedan under tillväxten upp sig
och böja sig inåt, så att växten ser ut som ett klot. Nu vissna
rottrådarna; växten ligger sedan alldeles lös och rullar för vinden hit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
