Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 45—63. Judeen: Silo, Betel, Ramalla, Jerusalem, Betania, Jeriko, Hebron, Betlehem, Mizpa, Emmaus, Lydda, Jaffa - 55. Till Döda hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484
FEMTIOFÖRSTA KAPITLET.
hvilket skedde inom några sekunder, syntes på vår kropp små stjernor
af salt. Många resande, som bada i Döda hafvet, erfara efteråt en
besynnerlig klåda i huden. Men jag hade ingen känsla deraf.
Tvärtom bekom badet mig mycket bra. Det är vid mer än ett tillfälle
i lifvet godt att ha en »tjock hud».
På Döda hafvet finnes en segelbåt, som mot en liten ersättning
står resande till tjenst, ifall de vilja göra en segel- eller roddtur. I
en eländig hydda vid stranden bo ett par män, som äro beredda att
ro eller segla ut med den, som så önskar. Vi gjorde intet försök.
Till följd af vattnets bittra sälta kan intet organiskt lif förekomma
i detta haf: inga växter, inga musslor, inga koraller, än mindre några
fiskar. Deraf har det fått sitt namn. Om man släpper dit en fisk,
så dör han inom en liten stund. Deremot är det endast en saga,
när man sagt, att intet lefvande väsen kan existera på sjöns strand,
och att ingen fogel kan flyga deröfver. Många slags foglar, såsom
vilda dufvor och åkerhöns m. fi., trifvas godt omkring sjön och uppe
i bergen samt flyga ofta öfver från den ena sidan till den andra. På
sjöns yta synas ock ofta vildänder simma och dyka. Vildsvin hålla
till nere vid stranden, stengetter högre upp, och insekter är det
mycket godt om. Men naturligtvis växer ingenting på den
strandremsa, som vid högre vattenstånd betäckes af sjöns salta vatten. En
talande bild från sjöns strand kan läsaren se på sid. 473.
I forna tider lågo flere städer vid Döda hafvet, såsom Zoar
Engeddi, för att ej tala om Sodom och Gomorra m. fi. Ännu finnas
ruiner kvar af försvunna städer. På den vestra stranden låg ock
vid Kristi tid en af landets starkaste fästningar. Den hette Masada..
Öfver sjöns yta foro båtar af och an för att underhålla förbindelsen
mellan de begge stränderna. Ännu i tolfte årh. e. Kr. talar en
arabisk skriftställare om »små fartyg, som förde lifsmedel och frukter
från Zoar till Jeriko och andra städer». Döda hafvet med dess
omgifning har alltså icke alltid varit så öde, som det nu är.
Naturligtvis voro vi försedda med flaskor för att taga något af
hafvets vatten med oss hem. Detta göra alla pilgrimer och turister.
Det är också ett ganska intressant minne att hafva ett kvantum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
