Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 45—63. Judeen: Silo, Betel, Ramalla, Jerusalem, Betania, Jeriko, Hebron, Betlehem, Mizpa, Emmaus, Lydda, Jaffa - 50. På Oljoberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARIAS KYRKA. — KIDRONDALEN. — STEFANSPLATSEN. 439
Herren svettades blod. Låt nu vara, att allt detta endast är fromma
sägner utan något historiskt värde: säkert är i alla fall, att de
händelser, på hvilka de hänsyfta, blifva för sinnet mycket mera lefvande,
när man står på dessa platser, än annars.
Vi fortsätta vår väg och vandra nu öfver Kidrondalen. Om
denna dal skall jag längre fram närmare tala. Öfver dess djupaste
del leder en hvälfd bro af sten. När vi kommit öfver denna,
följa vi vägen till höger och vandra upp mot den s. k. Stefansporten,
hvilken läsaren ser på teckningen sid. 420, 421. På ömse sidor om
vägen sitta åtskilliga spetälska för att bedja de förbigående om almosor.
Det är alldeles samma skådespel som på frälsarens tid. Dessa
spetälska befinna sig i en mycket ömklig belägenhet. Deras ansigten,
deras händer, deras fötter äro fullkomligt vanställda. Till följd af
de härjningar, som sjukdomen anställt i deras gom och hals, är
deras röst mycket hväsande. Framför dem stå bleckkärl, i hvilka de
vänta, att man skall kasta ned någon slant. Flertalet af de
passerande göra det väl också. Vår dragoman menade, att de, öfver
hufvud taget, hade mycket goda inkomster, så att han visserligen icke
fann det behöfligt att gifva dem någonting.
Ett litet stycke längre upp komma vi till den s. k.
Stefansplatsen. Den synes på teckningen sid. 428. Enligt sägnen skall den
förste kristne martyren, diakonen Stefanus i Jerusalem, här hafva
låtit sitt lif för sitt vittnesbörd om Herren Jesus. Huru oändligt
skön är icke berättelsen derom i Apg. 7! Ursinniga drefvo judarna
honom ut ur staden och stenade honom. Men han åkallade och sade:
Herre Jesus, tag emot min ande! Och han böjde sina knän och
ropade med hög röst: Herre, tillräkna dem icke denna synd! Och när
han hade detta sagt, afsomnade han. O, hvilken salig död! Men
den, som stod i spetsen för hela det rysliga blodsdådet, var fariseen
Saulus, han som sedan vardt aposteln Paulus. Hvem vet, om icke
denna händelse lemnade någon udd kvar i hans hjerta? Vare
härmed huru som helst: Stefanus har äran att gå i spetsen för den
långa raden af millioner martyrer, hvilka med glädje låtit sitt lif för
Jesus, såsom han låtit sitt för dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
